Jag ha läst en fantastisk och oerhört lärorik bok:
Andri Snaer Magnason: Om tiden och vattnet utgiven på Norstedts 2021
(svensk översättning från isländskan av John Swedenmark)
Det är fakta, det är poesi – och det är skräck.
Skräck är vad man har anledning att känna inför framtiden, men det skulle man knappast orka läsa om man inte först bjudits på så mycket fakta, så mycket historia och så vacker, men nu hotad, natur. Magnason knyter ihop de isländska sagorna, med allt som händer nu, med Himalayas smältande glaciärer, döende korallrev och den sjätte massutrotningen. Allt hör ihop. Vem visste förresten att vattnet från en jökel (han kallar alla glaciärer för jöklar) har en särskild doft? Och visste du att det stora vulkanutbrottet på Island för några år sedan, det som orsakade att flygplatser runt om i Europa måste stängas – att det faktiskt gick med ”utsläppsvinst” eftersom som de inställda flygningarna sparade in så mycket mer klimatutsläpp än vulkanen släppte ut? Om vad som händer innan och när en glaciär smälter vet Magnason det mesta: först de förödande översvämningarna när de kollapsar, och sen torkan – som bara när det gäller de stora floderna vilka flyter ner från Himalaya påverkar närmare en miljard människor. Och han räknar om våra utsläpp av fossila bränslen till fat olja och visar hur de sammanlagt skulle kunna ge upphov till en brasa som överträffade Ragnarök.
”Det finns en mängd böcker om klimatet. Men mr Andri Snaer Magnasons perspektiv på sitt lands omvärld är unikt och övertygande” skriver The Economist i sin recension.
Gudrun
Klimatstrejk Uppsala 